Alla inlägg av Ingvar Willexberg

Förändringens tid!

Det är förändringens tid för mig! Jag har bestämt mig för att minska på mina uppdrag, då tiden inte räcker till. Jag vill kunna fokusera på det jag tycker är viktigt just nu, för mig är det politiska arbetet det som betyder mest för mig just nu och då måste jag se till vad jag tycker är kul och vad jag brinner för just nu! 

Det är inte så att mitt intresse för kolonin, fotografering eller konsten försvinner. Men jag måste då personligen se till vad min tid räcker till för. Jag vet att jag har min koloni, den behöver mycket kärlek och i år fick den 5% kärlek. Fotografering tycker jag är kel, men sitter man som ordförande i många föreningar blir tiden kort för att utöva fotografering, då tappar man det som är roligt. Konsten är en del i att fotografera, den kommer jag alltid brinna för, men tiden finns inte att engagera mig i detta just nu.

Därför som jag har fattat det tuffa beslutet att avgå som ordförande för Kävlinge Kolonistförening, jag slutar som ordförande i mars 2022. Jag har också fattat det kanske än tuffare beslutet att avgå som ordförande för Kävlinge Fotoklubb som jag varit med och startat tillsammans med Filip. Jag kommer fortsätta vara medlem, men att driva föreningen får någon annan ta vid efter mars månad, då jag lämnar verksamheten. 

Konstforum i Kävlinge har jag varit suppleant och det var naturligt att avsluta det uppdraget då jag inte har tiden att ens gå på ett möte under året. Det känns bara fel att sitta på en post som jag inte har tid att fylla ens en gång. 

Sedan avgick jag som styrelsemedlem i Kävlinge-S också, men det var mer för att det strider ganska mycket med mitt uppdrag att sitta som ordförande för Socialdemokraterna i Kävlinge kommun (Kävlinge Arbetarkommun). Det blir lite som att sitta på två stolar, det går inte. 

Just nu sitter jag kvar som ordförande för den nybildade Silverforsen kulturförening i Kävlinge och som vice ordförande i Kävlinge Folkets park. Men på sikt kommer jag avsluta dessa två uppdrag också, tiden finns inte. 

Under 2022 kommer jag ägna all min tid åt valet, det betyder att alla dygnets 24 timmar kommer att gå åt till valarbete. De få timmar jag har kvar då, kommer jag att vara på kolonin eller fotografera. Det kommer vara min fristad och avkoppling. Det kommer vara där jag laddar mina batterier inför nästa omgång. 

Men som jag började med, det är förändring, men inte för att intresset har svalnat utan för att tiden är för kort, för att jag ska orka och må bra måste jag välja, jag väljer i tid, innan det är för sent. Så därför som jag minskar på mina uppdrag.     

Att möta sin ungdomsbödel!

Jag var mellan 12 och 14, någonstans där i mellan, jag vet jag gick på högstadiet. Han var 20 cm längre, han var muskler, han hade fyra, fem anhängare och han spred skräck. Inte bara mot mig utan även mot andra. Men han var lika gammal som jag, vi hade gått i samma klass i 7/8 år och vi hade aldrig kommit överens, men när vi började högstadiet blev mitt liv en mer mardrömsliknad tid när han var närvarande. Han var Mr. Mobbare.

Många av de som till och från var anhängare av honom och som på något vis såg upp till han, de växte ifrån detta, en del väldigt tidigt och andra följde även med efter grundskolan. Men många av dessa personer har under sista året på högstadiet eller senare i livet på något sätt bett om ursäkt för hur de var då. Jag vet inte om jag kan förlåta mobbare och de som mobbade mig då, just då var livet ett helvete, men å andra sidan det var en annan tid då man försökte reda ut mobbing och sedan bara gå vidare. Man tog aldrig tag i själva grundproblemet.

Men just han ledaren och han som alla såg upp till, han har jag inte sett sedan vi gick ut nian i grundskolan. Jag har inte sett han, jag har inte varit i närheten av honom. Hans bästa vän såg jag en eller två gånger efter vi hade slutat grundskolan, men sen har jag inte sett honom heller. Jag har sett dessa personer på Facebook, jag vet vad som hände efter grundskolan med dessa två personer. Jag vet att det blev fel för dessa personer och att de hamnade fel även efter grundskolan, på något sätt har det varit en liten tröst för mig, att jag lyckades komma helskinnad från grundskolan, jag fick ett bra liv. 

Idag stod jag bakom en person, han verkade ilsken, hela han var en aura av ilska och min tanke gick till, undrar varför han verkar vara så arg, undrar vad som hänt i hans liv som kan göra att en person utstrålar sådan ilska. Då tänker jag, att jag är glad att jag allt som oftast och mer på äldre dagar (ja det låter som jag är 100, men jag menar att ju äldre man blir, desto mer erfarenhet får man och man lär sig vad som värt att bli arg för och jag har lärt mig vad jag ska lägga energi på och vad som jag ska låta vara) är glad och nöjd med vart jag är i livet. Jag skulle nästan säga att jag är kär i livet, just nu trivs jag med allt, mina uppdrag, mitt arbete, min koloni, min fotografering. Jag vet att det finns personer som tycker om mig, det finns så mycket kärlek omkring mig att jag bara stortrivs. 

Nåja, mina tankar springer i väg en stund till om hur lyckligt lottad jag är, och jag börjar tycka synd om den här personen som står framför mig, att han är så arg och utstrålar sådan ilska. 

Då ser jag, det är Mr. Mobbare, han har hittat tillbaka till Kävlinge, orten där han en gång föddes och levde. Första instinkten i två sekunder, jag blir rädd. Sen inser jag att han har sina problem och har fått leva med dessa sedan han gick ut skolan, han utstrålar samma ilska och samma temperament som i skolan, då var jag den perfekta slagpåsen idag skulle han inte kunna rå på mig. Jag slutar vara rädd och börjar tycka synd om honom (även om jag inte på något sätt kan förlåta honom för hans beteende i grundskolan mot mig), han fick mig där och då att inse att jag är så glad för mitt liv, för mina vänner, för de som jag omger mig med idag och som får mig att lyfta och må bra. 

Detta är alltså ett stort tack till alla er som finns i min närvaro idag, tack vare er kan jag stå där och titta på den här personen och känna mig både stolt och stark för den jag är idag. Jag är så tacksam för där jag är idag, för den person jag är idag. Jag är inte samma person som jag var för 10 år sedan, jag är inte samma person som jag var när jag var 12–15 år. Jag är idag en bättre person som vill tacka alla de personer jag mött genom åren och som på något sätt skapat den person jag är idag. Tack vare er så blev mötet, om än det bara var jag som såg honom, ett kort och flyktigt möte som på något vis fick mig att bli tacksam för alla som idag finns i mitt liv. 

Så avslutningsvis TACK för att ni är ni och för att ni vill vara min vän, eller på annat sätt förgyller min dag. TACK för alla underbara människor som visar så mycket kärlek och så mycket vilja och så mycket tacksamhet mot varandra. Det behövs nu när samhällets klimat värkar bli kallare och kallare. TACK för all er värme. Nu låter jag min ungdomsbödel leva sitt liv och jag hoppas han någon gång finner ro och kan börja uppskatta livets alla glädjeämnen och släppa sin ilska. Åter igen TACK alla ni som finns i mitt, jag är glad att vi träffas på något sätt och att vi håller kontakt! Tillsammans skapar vi ett varmare samhälle och får andra i vår omgivning att må bra!

Semester = politiskt arbete

Jag har fått en del respons på mitt senaste inlägg om tomheten. Det var inte så att jag kände någon depression eller så, utan snarare bara ett konstaterande att just dagen efter ett stort event så blir det tyst. För mig var det samma känsla som när julafton är över, eller nyårsafton är över mer typ jaha, var det allt. 

Men både igår och idag har jag arbetat mycket med det politiska, jag skulle behöva vara på kolonin, men jag vet inte, då får jag nog ha en kanot för att segla runder, det regnar en hel del och har det lär regna en del till de närmaste två dagarna, men sen kanske, på söndag kan jag vara där en stund. Men jag skulle behöva vara där mycket. Nåja det får komma när det kommer. 

Det politiska då, ja jo det är härligt att arbeta med politik och jag älskar varje stund av det. Så för mig är det bara roliga dagar, även om jag har semester så är det fantastiskt kul att få jobba med detta och jag träffa så många människor varje dag, nästan som på ICA, så att man skulle vara ensam och övergiven på semester, nee… inte i min värld. Vilket är fantastiskt kul.

På tal om det, jag ringde i förra veckan och bokade en tid hos tandläkaren. Fredagen den 13 sabbade jag en tand, då får man ringa och boka tid. Oj, vilken trevlig sköterska som svarade, hon fick mig att må så bra just den dagen. För i mitt självömkande om en ond tand så fick hon mig att må så bra. Jag hoppas hon jobbar den dagen jag ska till tandläkaren, för då ska jag ge henne beröm. För det är inte varje dag man blir glad av ett tandläkarbesök. 

Onsdagen ser ut att bli en lugn dag, en del administration väntar i morgon. Sen ska jag nog bara ta det lugnt och se lite film och njuta av semestern. Man måste vila lite också har jag hört. 

Tomheten!

Har du någon gång skapat ett arrangemang? Har du någon gång arbetat med ett projekt som tagit flera månader och allt arbete kring det. Ja då vet du var jag menar när jag skriver tomheten som uppstår.

Igår hade vi en fotoutställning i Kävlinge Fotoklubb, en utställning jag i stor utsträckning planerat och förberett på egen hand. Allt från polistillstånd, till kontakter, till kommunen, parken, till skapa utskrifter, till att planera ja i mångt och mycket har jag planerat och fixat allt inför utställningen. Jag fick lite hjälp av två i föreningen på slutet, tack för det. Det blev mycket på slutet och mycket som jag skulle tänka på och hålla i.

Men känslan som sen kom igår, när vi hade utställningen, det kom över 200 besökare och tittade på våra foton. Vilken uppslutning, jag är stolt, vi borde det, vi lyckades få till det. Allt jobb jag lade ner på förberedelserna allt jobb som fotograferna la på att ställa ut. Vilket stor succé det blev tillslut.

Det var min första utställning och jag må då säga att det var så roligt att få visa upp och prata om sina bilder. Det var något nytt men alltså så kul att föra samtal med folk. Att få en form av erkännande för det arbetet man har lagt ned på utställningen. Det var väldigt kul och jag längtar till nästa gång. Ni som besökte mig, ni vet att jag har en hemsida där det snart kommer att gå att köpa bilder av mig. Men jag återkommer med det.

Men efteråt, tomheten som inföll. Det slutade att ringa, det slutade att skrivas och frågas, det blev bara tyst. Men på samma gång var det skönt, idag söndag har jag bara vilat och vilat och vilat. Det blev en tidig kväll igår tror jag somnade vid 22 tiden och vaknade på allvar idag kl 12. Det var nog var jag behövde efter veckor av stress och veckor av att jaga och fixa med allt. Men det roliga är att jag har ett nytt arrangemang jag håller i om en vecka. Så därför var det bra att idag ta en dag ledigt för att sen ladda om inför kommande arrangemang.

Nästa är Socialdemokraterna i Kävlinges arrangemang som jag är delaktig i och håller i trådarna. Målet är att vi ska få lika många besökare till familjedagen som till fotoutställningen på 200 personer. Så välkommen på lördag till Familjedagen i Folkets park i Kävlinge!

Livet kommer ikapp!

Ibland blir det bara så, orken tar slut, intresset tar slut. Det händer även mig ibland och för några veckor sedan tag jag en mental paus från allt. Jag behövde det, jag behövde koppla av och bara vara jag, jag behövde hitta hem till mig själv. Hitta vem jag är och vad jag vill. 

Jag tror jag är tillbaka nu och jag ska berätta lite om hur mina tankar gick.

Jag jobbade 80 timmar i veckan för tio år sedan. Jag jobbade på ICA och hade på samma gång ett eget företag som jag arbetade med vid sidan om. Men en dag stod jag på jobbet, skulle plocka upp en vara som max tog tre minuter. Jag hade 20 minuter kvar på mitt pass, men jag fick panik, jag kommer inte att hinna, jag kommer inte att hinna. Det var då jag insåg att jag höll på att ”gå in i väggen”. Jag avslutade allt i mitt liv, behöll bara jobbet på ICA och trivdes bra med det under några år, men insåg att jag måste ha flera bollar i luften, annars mår jag inte bra. Men att jag skulle bara hålla så många bollar i luften som jag orkade med att kontrollera, blev det en boll för mycket skulle jag släppa den. Jag klarade mig bra och hade lagom med bollar i luften under en lång tid. 

Sen när jag skilde mig och flyttade tillbaka till Kävlinge, började jag leta nya bollar att jonglera med. Efter hand blev det fler och fler och nu i juni hade jag lite för många bollar i luften för att jag skulle klara av det. Jag var tvungen att släppa alla bollar någon vecka för att hitta mindre bollar att jonglera med, men jag vill fortfarande ha lika många. Inser att om jag har lika många bollar, men att de är mindre, då klarar jag det bra. 

Vad är då allt det här snacket om bollar, jo det är uppdrag jag har tackat ja till och uppdrag som jag har i olika föreningar och företag. I juni blev det för mycket, jag tackade ja till för många saker och insåg att jag var på fel väg och att om jag inte slog av på takten skulle det sluta lika illa som för tio år sedan. Därför valde jag den här gången att tänka om och även om jag är engagerad i lika många föreningar fortfarande så kommer jag ta de mindre roll och låta andra ta lite fler och större uppdrag. 

Det är också därför som det är ett tag sedan jag skrev något i min privata blogg och länge sedan jag uppdatera min sida om politik och än längre sedan jag uppdaterade min foto sida. Men nu känner jag motivation och lust igen, så nu kör vi vidare. 

Om en vecka har jag semester, det längtar jag till, ska bli så skönt att få lite vila och ägna sig åt roliga saker. Jag längtar till lördag, då kör vi några fotografer ut på en fotorundag. Ska bli kul, sen kommer bonusgrabben på söndag och vi ska hänga några dagar. Ska bli så kul. Politiken börjar så smått nästa vecka, den ser jag fram mot, många roliga möten och träffar. 

Fotoutställning är också på gång, det blir min första fotoutställning, det ser jag verkligen fram mot. Ha nu en fortsatt trevlig sommar så hörs vi snart igen och ta hand om er så som jag försöker göra med mig själv. 


1 2 3 4 5 6